Våra dikter

A

Alfonso Ambrossi

Stunder med dig

Det finns inga bra dagar
eller dåliga
det finns endast
ögonblick

Var ny dag
är en samling av stunder
med olika signaturer
saliga några
andra gråa

Var ny dag
får man skratta och gråta

älska och förlåta
därför skattar jag
dessa stunder med dig

Att leva stunden

är att leva livet
Det räcker!

Desiderata

Paris
Dublin
Göteborg
ensam
i sällskap

svartsjuk
utan anledning
utan
botemedel

ad libidum

kroppsvärme
fingertoppar
läppar
les souvenirs

kärleken ryttlar
utanför fönstret
in absurdum

Havet

Havet
alltid fascinerande
vattenmassor
volymer av vatten
tre gånger större än jorden
Jord Jord åh Jord

Sett från stjärnhimmelen
är du en blå planet
lugn
atmosfär
tre gånger vatten
som borde kallas planeten
vatten

Åh havet
alltid bedårande
förhäxande mystisk djup
ungdomliga somrar
barnskratt
kysst av kärlek
och besvikelser
Broderad av tillfälliga vägar
plöjda av stora båtar
övergående ärr
botade av skum

Jag drar mig tillbaka
från ditt liv
ditt sommarleende
ditt plaskande i havet

Hösten kom för tidigt
för min del
barnen har
lämnat stranden
endast några fiskare
strandade intill klipporna
finns kvar
med sina tomma nät
tomt småprat
utan eko

Jag drar mig undan
från ditt liv
som är mitt liv
jag drar mig tillbaka
som skummet
återvänder till havs

ängel

igår
var hon klädd
i rödrosa dräkt
med vit skjorta
och höga klackar

hade kort
välvårdat hår

ett leende
med något
barnsligt ansikte

vackra arbetarhänder
några rynkor
och femtiofyraårs
kärlekserfarenhet
visst
en ängel kan se ut
hur som helst

diskret självbiografi

en diktsamling
är en diskret självbiografi

författaren
har den djärvhet
att gå naken
bland läsarna
som med abdikerande ego
säger

ert liv är en röra,
tack för att ni delar med er

diktomani

så här är det
att läsa är
att acceptera
en övertygelse

läsaren tar på sig
en tillräcklig naivitet
för att tro på dessa fantasier
dessa magier dessa lögner
som någon har hittat på

han bör ge sig i kast med faran
som detta innebär
för det slutliga målet
är ändå lyckan

poesin mina vänner
till er som inte vet
är ett beroende
som lämnar sina lärjungar
märkta för livet
med spår av litterär
narkomani

den är de intellektuellas
mest sofistikerade drog
accepterad av samhället
belönad och beundrad
utan den minsta tanke
till hantverkarens
omkostnader

där är de
fångna i sina skriverier
tidigt på morgonen
sent på kvällen
man undrar om de kan låta bli
de är obotliga diktomaner

poeter bygger upp världen
med klena armar
och dålig ryggrad
de saknar livets pelare
det vill säga
kärlek och arbete

poeter är opraktiska drömmare
otillfredsställda
och oändliga barn
filosofer som tolkade livets gåtor
men ändå odugliga
att fixa sitt eget

att läsa
är att acceptera
en över-tygelse
läsaren tar på sig
en tillräcklig naivitet
för att tro på dessa fantasier
dessa magier dessa lögner
som någon har hittat på

 

Gunnel Arvidsson

Sommarfågel

En solig varm dag
tänker jag på dig
och lyckan ler mot mig.
Nånstans surrar en fluga.
Det är allt ganska stilla.
En blå fjäril fladdrar förbi.

dröm, vila

gunnel 7

Sommarpsalm

I vågor av den ljuvligaste lätthet
Långa dyningar
sköljer genom sinnena.
Som i paradis
når mig toner.
En enkel glädjes lycka,
musik flyter i n i mig, och
hon i vita kläder vill dansa,
för hon är älskad.
Människor kommer in
talar, tänder ljus.
Inom sig är alla stilla,
I detta som flyter genom rummet,
tonerna och himmelens musik.
När stunden är över, går
de som passerade, förbi.
Och jag, och kvinnan i vitt
sjunger.
Till Guds glädje
som rymmer all vår söndring,
som rymmer all vår förlåtelse
till Guds glädje:
Att vara är
I paradis, en sång.

B

Marie Bergsman

1

Blev fågel du
på vägen upp
när ord för stoft och
stillhet inte längre fanns –
där, vid randen av en
annan värld
när lagren glesnat
och ett barn på jorden
vände bort sin blick
slog tiden fast
sin källa

2  

Finns avstånd
för den som gavs en tid
till det den lämnat bakom –
för den som lyfts mot
himlens öga
och på sköra vingar
gått igenom
fågelkroppen
täta
himmelskroppen
nära

Den bars i lagren
i stillhet lagd den sökta
försluten
nedsänkt mitt i bruset där –
och allt var vind och fäste
– i mig
som ostämd lockade med jord
men skymde
en botten den som fallit är
där tydlig
åter i sitt flöde

C

D

E

F

G

H

Bo Hollsten

1  Jag

Den svarta eller vita – Den onda eller goda
Den andra tycker om – Den andra tycker illa om
Den jag själv vågar se i ögonen
Den jag själv är mörkrädd för
Dagens jag eller gårdagens jag
Jag känner säkert tio jag
Vem av dem skall jag våga skriva om
Vem skall jag låta er träffa
Vem av mina jag skall våga träffa er
Jag tror att en för mig ännu okänd jag
har fört mig hit idag
Hur skall jag våga påstå vem denna jag är
Möjligen att jag är en som kan bli
Frågan vem jag är
är nog intressantare
än vem jag är

2  Att vara en partner

Att vara för någon annan
Att vara jag för någon annan
Att vara någon annans kraft
Att strida för någon annans nyfödda liv
Att hjälpa ett nytt liv att överleva
Att hjälpa ett nytt liv att vilja leva
Att vara det nya livets amma
Att ta det till sitt bröst
Att lägga det intill mitt hjärta
Att få våra hjärtan att slå tillsammans
Allt detta för våra liv

3  ATT LEVA

Att leva – är ett alternativ
Att leva mitt liv – är att välja
Att arbeta för mitt liv – är mitt uppdrag
Att ta emot min förmåga – är att våga se ljuset
Att kämpa i alla lägen – är att hålla ljuset tänt
Att vilja sina önskningar – är att ta emot livet
Att mina önskningar når mina sinnen – är att ge livet möjligheter
Att mina sinnen vågar – är att livet är värt sina risker
Att vågorna får svalla fritt – är att låta alla blommor slå ut
Att det fria svallet styr mig – är att våga vara en utslagen blomma
Att styrkan är min lust – är att min förmåga är min känsla och min pelare
Att leva – är just det är

I

Pia Isaksson

1 

Ode till livet…
Var inte rädd!
sa de som visste
Stå vid ditt ord och ingen ska titta snett på dig!
Kämpa på! Du vet ju att därute ligger hela världen och väntar på dig!
Ha förtröstan sa de som visste och tänk på att du är älskad!
Av vem? sa jag och fick till svar – av alla!
Av hela världen!
Vad betyder döden? Det är bara en del av livet lilla du – precis som att ta av en gammal rock och sätta på en ny!
Kämpa på och sluta inte tro på dessa ord sa de som visste
Därute såg jag en gång ett vackert öga som var så innerligt att jag levde på dess glans i flera år
Alla orörda skogar och alla orörda berg breder ut sin
skönhet därborta bland dimmorna och ingen kan säga emot
Alla vackra tankar… alla bara vara.. och alla djuren finns därute
Det för mig till det innersta av allt detta som jag sett
och lugnet kom…

J

K

L

M

N

 O

P

Q

R

S

Nadhem Al _Saadi 
Translated by : Hamid Alshammari

Don’t let green woods deceive  you 
Their trees were addicted to the open air
And their autumn is daily knights surrender. 
No flags were defeated .
No forts .
No glory vanishes.
No elegy of lamentation .
The last cup is void 
And the waiter is a staggering doll
Among colors and auditorium.  2
The pen became dry , my friend 
And the provision sides are pierced 
No harvest
No songs
The last cloud that knows me 
Fare welled astonishment heaven
I was here
There is me or some of me
A shaking sail among
Forgetfulness seas 
That waves held so far 
Palm texture ignored it 
Where fingers waved goodbye.  3
Lips thirst doesn’t end
So baptize me with musk kisses .
Turn drought in my dales 
Into rain processions .
We are together 
A poem whose poet is night,
Frost 
And creeping of water 
That flirts trees
While I am listening to my ribs 
And heart commandments 
That dissolve by your voice 
And melt.

T

U

V

W

X

Y

Z